Dagboksinlägg 2009

Livet | | Kommentera |

När ett liv tänds släcks ett annat.

Den 26 februari år 1927 kom min farmor till världen, Birgit.
Hon växte upp med sin mamma, pappa (som under farmors uppväxt dog i en tågolycka i Amerika) och en hel syskonskara i ett hus på Öland. Hon har alltid varit så förbannat lycklig, bortsett från när min farfar gick bort såklart, men annars har hon aldrig klagat. Hon har aldrig varit sjuk. Hon har alltid tyckt att livet varit en gudagåva, som hon brukar säga. 
Hon är rent ut sagt en sådan himla fin människa.

Chocken att för mindre än sex timmar sedan fått veta att hon ligger på akutmottagningen och att det nu inte är lång tid kvar av hennes liv, det gör ont. Hon sover nu, och hon kommer inte vakna igen och hela situationen är hjälplös. Jag åkte till henne nu ikväll och sa hejdå. Hon tog min hand. Och jag kramade henne länge, drog in doften av henne för att förvara den i minnet och sa "hälsa farfar, ni kommer få det fint. Vi ses snart, hejdå". Det spelar ingen roll vad man säger, eller hur länge man står kvar där, det går inte att mäta min kärlek i de.

 
Jag är lättad om hon mår bra, och det vet jag att hon kommer att göra. <3



Livet | | Kommentera |

Sen undrar jag om du kan säga lite om hur du lyckas vara så positiv även i dåliga perioder?

Sandra Beijer:
"Men jag bara orkar inte vara ledsen mer. Jag vill inte att han ska förstöra mer än vad han har gjort. Jag vill inte, jag vägrar gå ner mig själv. Jag måste räta på ryggen, fortsätta det här livet, se de bra sakerna. Han är inte värd mer än så. Jag är fucking värd mer än så. Men fasiken vad avdomnat det känns därinne i kroppen ganska ofta ändå."
Jag hade inte kunnat formulera mig bättre själv hur hon identifierar den där känslan.
Livet | | Kommentera |
Upp