Jag har gått från väldigt kär till obegripligt ensam.

Sitter på Skavsta flygplats i skrivande stund. Inom fyra timmar så är jag återigen i England. Det känns bra att åka iväg på verklighetsflykt nummer två. Jag tänker återuppleva lite av varje. Åka till Westfield, gå till parken i Finsbury Park med Miriam. Dricka Costa-kaffe, besöka Lomographybutiken på Carnaby Street, gå vilse inne på Topshop, handla mat på Tesco, gå på posha klubbar i alldeles för höga skor, åka overground och alla såna saker som jag saknat.
Men främst, få spendera tid med min älskade storasyster!

Puss

Livet | | Kommentera |

Always. Alltid. Hela-fucking-tiden.

Bild | | Kommentera |

Allt gör ont.

Tystnaden, inte ett enda samtal eller sms.
Du är liksom som död innanför min gräns, men levande runt om mig. Jag ser ju hur du lever som vanligt. När du lägger upp vardagliga fika-med-kompis-bilder på instagram, eller att du lyssnar på Mumford & Sons nya album på bussen hem. Det gör jag också, här hemma i min obäddade säng och har gjort det nu fyra timmar i sträck. Fyra timmar i väntan på livstecken från dig, innanför min ensamhetsgräns. Fyra timmar av konstant hets-uppdaterande på tumblr för att få utlopp för alla känslor som spränger och slår inne i kroppen. Det är som att jag försöker hitta svar på något. En bekräftelse från någon. Du svarar inte.
Det är bara tyst överallt.
Livet | | Kommentera |
Upp