I dina sorgsna gröna ögon fanns en längtan som kan döda vem som helst, du håller mig som ingen annan i en värld som är hopplös och sjuk. Vi är samma lika, vi är en.

Det gör så ont i hela mig att veta, att om en vecka så är inte jag här i hans armar längre.
Jag sitter då istället på ett flygplan hem. Han är hos mig snart igen, inte tillräckligt snart, men om ett tag.

Rädslan gör sig påmind hela tiden om hans och min framtid tillsammans. Allting som ska förberedas nu innan är bara ett prov för vad som komma skall med papperarbeten, underskrifter, visum och väntan. Att det ska vara svårt, vi vill bara vara tillsammans, varför ska någon annan behöva bestämma på vilka himla-fucking villkor vi får vara det?
 
 
Kärlek övervinner allt.
Livet | |
Upp