Sparkling Freckles.

Min solstråle, mosters hjärta.

 

Var ute i Ytterenhörna kyrka idag på Tildes dopcermoni.

Det känns lustigt att för två månader sedan satt jag där, på exakt samma bänk och grät som att det inte fanns någon morgondag. Sentimental och sörjande. Att samma plats kan framkalla så himla olika känslor och budskap.

Jag är verkligen inte troende, men just i den kyrkan där mina föräldrar gifte sig, jag och mina systrar är döpta/gifta, farfar & farmors begravningar och så vidare; det får mig att tro på något, åtminstonde för stunden och bara det är då väldigt betydelsefullt. Samma sak när jag står där vid kyrkogårdens minneslund så vet jag att min farfar & farmor kan se mig och att dom var med oss idag också.