Allt gör ont.
Tystnaden, inte ett enda samtal eller sms.
Du är liksom som död innanför min gräns, men levande runt om mig. Jag ser ju hur du lever som vanligt. När du lägger upp vardagliga fika-med-kompis-bilder på instagram, eller att du lyssnar på Mumford & Sons nya album på bussen hem. Det gör jag också, här hemma i min obäddade säng och har gjort det nu fyra timmar i sträck. Fyra timmar i väntan på livstecken från dig, innanför min ensamhetsgräns. Fyra timmar av konstant hets-uppdaterande på tumblr för att få utlopp för alla känslor som spränger och slår inne i kroppen. Det är som att jag försöker hitta svar på något. En bekräftelse från någon. Du svarar inte.
Det är bara tyst överallt.
Du är liksom som död innanför min gräns, men levande runt om mig. Jag ser ju hur du lever som vanligt. När du lägger upp vardagliga fika-med-kompis-bilder på instagram, eller att du lyssnar på Mumford & Sons nya album på bussen hem. Det gör jag också, här hemma i min obäddade säng och har gjort det nu fyra timmar i sträck. Fyra timmar i väntan på livstecken från dig, innanför min ensamhetsgräns. Fyra timmar av konstant hets-uppdaterande på tumblr för att få utlopp för alla känslor som spränger och slår inne i kroppen. Det är som att jag försöker hitta svar på något. En bekräftelse från någon. Du svarar inte.
Det är bara tyst överallt.